Astrovirus

Astroviridae

När någon drabbas av magsjuka beror det ofta på en infektion av detta stjärnformade virus, kallat astrovirus. Även om tillståndet vid magsjuka är tufft, är sjukdomen ofta ofarlig. Men i vissa fall kan viruset spridas vidare och ge upphov till allvarlig hjärninflammation. Trots att viruset funnits i miljontals år och forskats på länge, finns ännu inga läkemedel.

Bakgrund

Astrovirus påvisades första gången i avföringsprov från barn med magsjuka i England 1975. Viruspartiklarna ser ut som små stjärnor när man tittar på dem i elektronmikroskopet, därav namnet (”astron” betyder stjärna på grekiska). Sedan 1970-talet har viruset påvisats hos magsjuka barn globalt och även hos olika däggdjur, fågelarter och fiskar. Varje djurart är infekterad med en egen art av astrovirus. Varje virusart har följt sin värd från när värden utvecklades för många miljoner år sedan. När värdarna utvecklades till nya arter följde viruset med och förändrade sin arvsmassa för att kunna infektera  de nya värdarna. Därigenom bildades olika virusarter. De flesta av dessa virusarter kan endast kan infektera sin specifika värd, men vissa har förmågan att  infektera flera värdarter. 


Sjukdom

  • Huvudsymtomen är diarré, följt av illamående, kräkningar, feber, sjukdomskänsla och buksmärtor.

  • Inkubationstiden är 3 till 4 dagar och Infektionen är vanligtvis inte allvarlig utan går över efter 2 till 4 dagar.

  • Svårare sjukdom som kräver sjukhusvård kan ske efter infektion med vissa typer av astrovirus eller vid infektion hos personer som är undernärda eller med nedsatt immunsvar.

  • Hos infekterade personer med nedsatt immunförsvar kan astrovirus sprida sig från tunntarmen ut i blodet till nervsystemet och ge upphov till hjärninflammation. 

  • Astrovirus infekterar celler i tunntarmen men infektionen skadar varken vävnad och slemhinnor. Det är okänt hur virusinfektionen inducerar diarré.

Klassificering

I familjen Astroviridae finns släkten som infekterar olika arter av fiskar, fåglar och däggdjur. Virus i denna familj delas upp i två arter 1)  virus som infekterar fåglar och 2) virus som infekterar däggdjur. De som infekterar däggdjur delas upp i två genetiska grupper, där de flesta humana astrovirus återfinns i genogrupp 1 där de bildar 8 typer. Fram till 2008 trodde man att dessa var de enda som infekterar människor, men idag har man identifierat ytterligare tre humana astrovirustyper i genogrupp 2.  Det är virus i genogrupp 2 som ger svårare sjukdom och kan ge hjärninflammation. Forskarna saknar fortfarande mycket kunskap om virusspridning, förekomst och geografisk utbredning när det kommer till genogrupp 2.     

Visste du att:

  • Astrovirus orsakar oftast magsjuka. Viruset kan även orsaka svår hjärn- och hjärnhinneinflammation främst hos personer med nedsatt immunförsvar.

  • Omkring 10 procent av barn under 5 år och äldre pensionärer med magsjuka som inte orsakats av bakterier har astrovirusinfektion.    

  • När flockimmuniteten är låg kan astrovirus orsaka större utbrott, främst under vinterhalvåret. 

  • Astroviruspartikeln faller inte sönder som många andra virus i miljön utan kan smitta efter lång tid i vatten, avföring eller intorkad på olika ytor.

  • Astrovirus är ett gammalt virus som följt sin värd under miljontals år genom evolutionen. Det har påvisats hos 40-tal arter av fåglar, däggdjur och fiskar. 

  • Det finns inga vacciner eller utprövade antivirala mediciner mot astrovirus.

Spridningsvägar

En person som är infekterad med astrovirus  utsöndrar höga mängder av viruset med avföringen. Om handhygienen brister kan viruset lätt spridas sig mellan individer via direktkontakt. Annars sprids viruset genom att man äter grönsaker, bär eller frukt som vattnats med förorenat vatten eller dricker förorenat vatten. Viruspartikeln är mycket tålig i olika miljöer och kan bibehålla sin förmåga att smitta en ny värd efter en längre tid på en förorenad yta eller i förorenat vatten. För att en person ska bli infekterad behövs endast ett tiotal partiklar som sväljs. 

Eftersom olika astrovirus infekterar olika värdar, som olika arter av fiskar, fåglar och däggdjur, trodde man tidigare att viruset vara specifikt för sin värdart.  men idag har man visat att vissa astrovirustyper kan smitta flera olika värdarter. Astrovirus arvsmassa förändras kontinuerligt vanligast genom att dess protein RNA polymerase ofta gör fel  när det ska bygga upp virusets nya arvsmassa, vilket kan ge viruset nya egenskaper.  Dessutom förekommer frekventa så kallade rekombinationshändelser. Sådana händelser sker när två olika virus infekterar samma cell och delar på sina arvsmassor. Därigenom bildas ett nytt virus med delar av sin arvsmassa från bägge virusstammarna som infekterade cellen. Dessa genetiskt förändrade virustyper kan leda till drastiska förändringar av virusets smitt- och spridningsförmåga och kan bidra till att det kan infektera en ny värdart. Det är okänt hur ofta sådana rekombinbationer sker och om det finns genetiska hinder hos viruset som gör att inte alla olika virusstammar kan dela på sina arvsmassor.  

Epidemiologi

Bland de astrovirus som infekterar däggdjur har två huvudgrupper av virus utvecklats som skiljer sig åt i sin arvsmassa. Människa kan bli smittad av virus från bägge grupperna. Man har mest undersökt infektioner med virus från ena huvudgruppen och visat att människor i alla åldrar är mottagliga för dessa virus, dock löper barn, äldre och personer med nedsatt immunförsvar högre risk att bli sjuka Vid 9 års ålder har omkring 85- 90 %  varit infekterade med astrovirus från grupp ett.

Lite är känt om virustyperna i den andra genetiska gruppen. Infektion av en astroviru typ tillhörande  den andra genetiska gruppen ger troligtvis sjukdom. Dessa typer är förknippade med hjärninflammation och hjärnhinneinflammation hos smittade personer. Det är inte visat att antikroppar mot en astrovirustyp helt skyddar mot en annan virustyp, vilket innebär att man kan eventuellt bli smittad av flera olika typer av astrovirus. 

Frekvensen av astrovirusinfektioner varierar beroende på årstid. I Sverige förekommer flest infektioner under vintermånaderna, till exempel är det vanligt med utbrott bland förskolebarn i december och januari.. I tropiska regioner sker de flesta infektionerna under regnperioden.

Utseende och struktur

Astrovirus är ett förhållandevis litet virus, dess diameter är runt 30 nanometer (30 miljondels mm). Viruspartikeln är uppbyggd av en typ av ett protein som bildar en ikosahedral form (en månghörning bestående av 20 liksidiga trianglar). Dessutom bildar två andra protein så kalladespikes  som sticker ut från viruspartikeln. Det är dessa som gör att viruspartikeln ser ut som en stjärna i mikroskopet. Inne i själva viruskapsiden finns dess arvsmassa som är ett enkelsträngat RNA uppbyggt av 6 400 – 7 700 byggstenar (nukelotider). Storleken på RNAt varierar beroende på art av astrovirus. Samtliga astrovirusarter som är tillräckligt undersökta, som de som smittar människa, har visat stor genetisk variabilitet, mycket mindre är undersökt för atrovirusarter som infekterar djur.

Prevention och behandling

Eftersom astrovirusinfektioner oftast är milda och smittade sällan behöver sjukhusvård har det lagts små  forskningsresurser på detta virus.Det finns inget vaccin under utveckling och inte heller testade antivirala medel mot astrovirus. Det bästa sättet att förebygga spridning av astrovirus är att den smittade håller god handhygien.  

All behandling ska vara stödjande och fokuserad på att hantera symtom, såsom lindring av illamående eller vätskeersättning mot uttorkning. Detta gäller speciellt infekterade spädbarn, småbarn, äldre och personer med nedsatt immunförsvar som riskerar svårare sjukdom och uttorkning.


Helene Norder

Professor Göteborgs universitet

Så donerar du

Ett mikroskopiskt virus kan få globala konsekvenser. Och ett litet bidrag kan göra stor skillnad. Bli en Virushjälte och hjälp oss förhindra nästa pandemi.