Hepatit E-virus

Hepeviridae

1 av 7 vuxna svenskar har någon gång drabbats av hepatit E, ett virus som infekterar levern och som är den vanligaste orsaken till gulsot. Men hur skyddar man sig mot viruset och hur sprids det egentligen? 

Bild från Shutterstock

Bakgrund

Hepatit E virus påvisades 1983 av professor Balayan i Moskva när han undersökte orsaken till ett stort utbrott av gulsot hos ryska soldater som tjänstgjorde i Afghanistan. Senare visades att detta virus gett stora utbrott av gulsot i Indien redan under 1950-talet. Eftersom att det redan fanns hepatit A-D, fick det nyupptäckta viruset namnet hepatit E.  Den enda likhet som finns mellan de olika hepatitvirus släktena är att de infekterar levern. De tillhör olika virusfamiljer, ser helt olika ut och har olika strategier för sin smittspridning.  Hepatit E virus är således det enda hepatitviruset i virusfamiljen Hepeviridae. Viruset har påvisats hos människor och hos många andra däggdjur, fågelarter och fiskar. Varje djurart är infekterad med en egen art av hepatit E virus, men de som smittar grisar, vildsvin och hjortar/rådjur kan också smitta människa.   

Sjukdom

  • De vanligaste symtomen är trötthet, dålig aptit, magsmärtor, illamående och även gulsot.

  • Gulsot är ett tecken på att levern inte fungerar normalt och inte kan bryta ner det gulfärgade ämnet bilirubin, vilket ger gulfärgade ögonvitor och slemhinnor, avfärgad avföring och mörk urin. 

  • Övriga symptom vid en hepatit E infektion kan vara ledvärk, huvudvärk, feber, och muskelförsvagning i armar eller ben. Personer med dessa symptom undersöks sällan för hepatit E.   

  • De flesta får mild sjukdom med få symtom. Trots detta kan den bli  kronisk, speciellt hos de med nedsatt immunsvar. 

  • Inkubationstiden är i snitt 40 dagar (2 till 8 veckor). En infekterad person utsöndrar viruset i avföringen upp till 3 veckor innan symptom uppkommer. 

    Klassificering

    Från början när man endast kände till HEV1 var det svårt att klassificera hepatit E virus och man trodde att det var en variant av astrovirus. Men när arvsmassorna jämfördes visade de sig mycket olika, och det klargjordes att hepatit E virus bildade en egen familj, Hepeviridae. Denna virusfamilj delas in i två släkten, Orthohepevirus, som infekterar däggdjur och fåglar och Pischihepevirus som infekterar fiskar.

    De som infekterar däggdjur delas i sin tur upp i 10 olika arter, där de som infekterar människor främst finns i Paslahepevirus balayani  (HEV1-HEV4) och de i arten Rocahepevirus ratti  (HEVC1) som sprids från råttor till människor. Vi  vet att rått HEVC1 kan smitta människa och att den finns i Sverige, men vi  känner fortfarande till mycket lite om hur vanligt det är att den sprids till människor, dess förekomst och geografiska utbredning.  Detta eftersom de diagnostiska metoder som används i dag inte kan upptäcka dessa virus. Denna diagnostik utförs endast på vissa virologiska laboratorier.

Visste du att:

  • Hepatit E är idag globalt sett den vanligaste orsaken till gulsot.  

  • Hepatit E infekterar levern och orsakar gulsot men ger även många andra symptom, bl. a. gallstenslikande smärtor, värk och försvagning i armar eller ben och hjärnhinneinflammation.

  • Hepatit E-virusinfektionen kan bli kronisk främst hos personer med nedsatt immunförsvar. Kronisk hepatit E infektion ger snabbt försämrad lever.

  • Hepatit E sprids endemiskt i Sverige främst via grisar och vildsvin.

  • I Sverige är omkring 20% av griskultingarna och vildsvinen smittade med hepatit E

  • Omkring 15-17 % av den svenska vuxna befolkningen har haft hepatit E.

  • Hepatit E smittar via kontaminerad mat eller vatten. Viruset sprids sällan mellan infekterade personer. 

Spridningsvägar

Var någonstans hittar vi hepatit E-virus? Det fyra vanligaste hepatit E virustyperna som infekterar människor är HEV1-HEV4. Hepatit E viruset utsöndras från levern via gallan och tarmarna till avföringen. Hepatit E virus sprids via kontaminerad mat eller vatten. I Asien och Afrika sprids HEV1 och HEV2 främst via kontaminerat vatten och orsakar då ofta mycket stora utbrott. Dessa virus smittar endast människor och ger svår sjukdom hos gravida, småbarn och äldre.

I Sverige sprids HEV3. Personer blir oftast smittade om de äter gris- eller vildsvinskött, även korv, som inte är helt uppvärmda. Personer kan också bli smittade via direktkontakt med smittat kött eller djur vid slakt. I Sverige vet vi att mellan 15-20 % av våra griskultingar, vildsvin och rådjur är smittade med HEV3 och kan överföra viruset till människor. HEV3 och HEV4 har även påvisats i kaniner, getter, får, hästar, katter och hundar, som kan vara potentiella smittkällor. Dessa djur har inte undersökts för hepatit E i Sverige. HEV3 och HEV4 kan påvisas i stora mängder i avföring från smittade djur och i mjölk från infekterade kor. Dessutom förmodas att frukt och grönsaker tvättade med förorenat vatten kan vara vägar för smitta. I Sverige är även 18% av alla älgar smittade med en egen hepatit E virustyp. Det är inte känt om denna typ också kan smitta människor.     

Hos en smittad person finns viruset i blodet under slutet av inkubationsfasen och vid symptomdebut. Detta innebär att blodgivare ovetandes kan vara smittade och överföra viruset till andra via blodtransfusion. Detta har skett i Sverige och i flera andra Europeiska länder, men om den smittade har ett bra immunsvar blir sjukdomen oftast mild. Det är större risk för kronisk gulsot om smittat blod ges till en person med nedsatt immunförsvar.   

Viruset är ganska värmekänsligt och tappar sin förmåga att smitta efter uppvärmning till 60 grader under 3-4 minuter. Det är inte känt hur lång tid det tar för viruset att falla sönder i rumstemperatur, men intorkat på olika ytor har det visats ganska stabilt, och halverat sin smittsamhet efter två veckor. Efter fyra veckor som intorkat kunde viruset inte påvisas längre. 

Epidemiologi

Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) är ​hepatit E virus​​infektion en av de vanligaste orsakerna till akut gulsot och har en stor spridning över hela världen. Det uppskattas att 2,3 miljarder människor redan har smittats, och ​att ​70 000 ​människor ​dör årligen ​på grund av​​​ hepatit E​.​​​  

HEV1 och HEV 2 smittar människor, och har inte visats smitta andra djur. Dessa virustyper är ​endemiska (vanligt förekommande) i Asien och Afrika och orsakar med jämna mellanrum stora vattenburna utbrott p​å ​g​rund ​a​v​ att dricksvattnet kontaminerats med avloppsvatten, särskilt efter kraftiga regn och översvämningar. ​Dessa typer orsakar svår sjukdom och död hos gravida, små barn och äldre.     

HEV3  är endemisk (vanligt förekommande) i Europa och USA och HEV4 i Kina. I Sverige sprids HEV3. Mellan 15-17% av den vuxna svenska befolkningen har antikroppar och prevalensen stiger med ökande ålder. De flesta har inte blivit diagnosti​s​​erade,​​ p​å ​grund ​a​v​ att de hade mild sjukdom och inte sökte medicinsk hjälp, eller att de hade andra symptom än gulsot och​ därför inte​undersöktes​ för hepatit E. De som ​diagnostiserats har oftast varit inhemskt smittade med virus som liknar de som återfinns hos svenska grisar och vildsvin.

Även HEVC1, som normalt infekterar råttor, har visats infektera människ​or. Detta virus orsakar akut och/eller kronisk hepatit med samma symptom som HEV3-4. HEVC1 sprids i Sverige och har påvisats i svenska avloppsvatten. Varken HEVC1, eller den typ som infekterar älg, kan påvisas med den kommersiella rutindiagnostiken som används för HEV1-HEV3 idag.  

Utseende och struktur

Hepatit E-viruspartikeln är ett litet virus. Dess diameter är runt 33 nanometer (33 milliondels mm). I  elektronmikroskopet liknar det vinterkräksjukvirus. Viruskapsidens struktur har en mångsidig form, så kallad  ikosahedral  (uppbyggd av 20 liksidiga trianglar) formad av flera kopior av ett protein. Inne i själva viruskapsiden finns virus arvsmassa som är ett enkelsträngat RNA uppbyggt av 7 200 – 7 500 byggstenar (nukelotider).

Bild från Shutterstock

Prevention och behandling

Tidigare betraktades hepatit E som en mild sjukdom som inte krävde behandling. Men sedan man visat att hepatit E-virusinfektionen kan utvecklas till kronisk gulsot eller leversvikt har behovet av antivirala medel ökat. I dag kan man behandla dessa sjukdomar med läkemedlet Ribavirin ibland tillsammans med läkemedlet Interferon. Detta har visats framgångsrikt vid kronisk hepatit E, men inte lika bra vid akut infektion med leversvikt. Det finns ett vaccin utvecklat i Kina, men det är ännu inte godkänt i Europa.  Detta vaccin är riktat mot HEV1 och är inte utprovat mot andra typer av HEV.

Helene Norder

Professor Göteborgs Universitet

Så donerar du

Ett mikroskopiskt virus kan få globala konsekvenser. Och ett litet bidrag kan göra stor skillnad. Bli en Virushjälte och hjälp oss förhindra nästa pandemi.